Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ansjovisen serverade sig ett tredje glas char-
treuse, lyfte det elegant mellan sina två fingrar
ock höll det upp emot de andre: »Derför, mina
herrar», slutade kau, »låtom oss upphöra att dikta
och hugga friskt tag för att knoga den första mil-
CÖ O o
lionen samman; de andra komma af sig sjelf. Pen-
ningar är makt och adel och ära och välsignelse i
evighet, amen!»
Han tömde sitt glas. Predikan var slut. Strax
derefter troppade församlingen af i sällskap med
presten.
Ute på gatan mötte de en bekant journalist,
som kom emot dem med hastiga steg, belsade och
ville stryka förbi. Men Ansjovisen slog sin haud
som en båtshake kring hans arm.
»flör-nu-herrn! Det här ser misstänkt ut. Hva’
står på, efter det är så brådt?»
»Gamle Olsson liar hängt sig ute i Lilljans-
skogen.»
»Gamle Olsson? Målaren?»
»Javisst! Jag kommer just derutifråu. Förfär-
ligt! Och i bröstfickan fans ett öppet bref till kun-
gen, deri han skrifver: ’På grafveus brädd beder
jag Eders Majestät 0111 skydd för den inhemska kon-
sten’. Han måtte ha varit kuottrig, gubben!»
Ja, kau man tänka sig! Och en sädau inbiten
protektionist» — det var alltjemt Ansjovisen, som
förde ordet.
»He! he!» skrattade tidningsmannen. »Men jag
far ge mig i väg! Hau ska’ ha en lang, gentil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
