Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äter och åter ljödo stroferna inom honom, och
småningom hade hjernan, utan någon bestämd vilje-
yttring, börjat omsätta dem i hans eget språk.
Det gula löfhvalfvet darrar
och bladen falla af.
Allt, som är vackert, vissnar,
sjunker ner i sin graf.
Dock skimrar kring skogens toppar
ett smärteblekt solsken än.
Det är väl den flyende sommarn,
som kysser till afsked sin vän.
Jag känner tårarne välla
varmt ifrån lijertats grund.
Den synen minner mig äter
om afskedets stund.
Jag måste lemna dig, kära,
döende — visste jag ju.
Jag var den flyende sommarn.
Den vissnande skogen var du.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
