Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja-a. Det är säkert det. Han är farlig att
ha till ovän.»
Majoren log.
»Jag tror, att faran skulle locka mig», sade han.
Detder leendet gjorde, att kommendören kände
sig lättare till mods. Han tryckte åter sin hand
in under majorens arm.
»Ja, du ja, gamle idealist. Men ser du, tiden!
Man får akta sig att komma för mycket på tvä-
ren. Det fins så mycket samhällsupplösande ele-
menter — —»
Majoren smålog ännu. Inom sig kände han
det, som om harmen ville spränga honom. Men
han smålog, och hans röst var dämpadt lugn da
han svarade:
»Det förvåuar 111ig inte när dender representerar
de samhällsbevarande.»
»He!» — Kommendören visste icke rätt, livad
min han skulle hålla. — –Hans majestät sätter stort
värde på just dender —»
»Då skall jag underdånigst tillåta mig tro–»
Hvad det var, som majoren underdånigst tillät sig
att tro, fick kommendören aldrig veta. De hade
hunnit fram till generaldirektörens bostad.
Herrarne tillbringade aftonen i hvarandras säll-
skap, språkande ogeneradt och förtroligt om dagens
händelser.
»Fius det något vidare att afgöra under de
närmaste dagarne?» frågade majoren.
Lnndegärd, Röde pr in ten. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
