Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cler mot kimmelen och hädade gud. Vi trodde på
den stora åskbyn — den stora branden som skulle
räusa lufteu i vårt lilla land.
Så gled vår ungdom hän. Askan slog aldrig
ner, branden bröt aldrig ut — det hela hade varit
en sinnenas villa — — —
Nu har jag strukit med handen öfver min panna,
och nu tror jag mig se klart. Det har skrifvits
så mycket om, att våra fäder drucko för mycket
punsch, och däri skulle orsaken ligga till den unga
generationens djupa pessimism. Jag tror det icke.
Min far drack visst aldrig punsch–det måste
finnas en annan grund. Jag tror, den ligger däri,
att en mäktig ande hvilat tryckande öfver den tid,
som gått. Det fins en bok i den nyare nordiska
literaturen, som hypnotiserat oss alla med sin rigo-
rösa pietism. Det är Brand, den stenhårda viljans
tragiska hjeltedikt. Den mörke entusiasten, som
drog ut att slå tidens föråldrade gud ihjäl, har
varit den unga generationens föresyn.
Utgången af vårt korståg var på förhand gifveu.
Entusiasmen ins Blaue hinein för aldrig till seger.
Klyftan mellan fantasiens drömvärld och värklig-
lietens terra firma skall aldrig kunna öfverspringas
af en tungfotad majoritet, och hvarje svärmare, som
hänsynslöst förkunnar det nästa århundradets evan-
gelium, skall alltid korsfästas af det närvarandes
Pilater eller stenas af den råa hopen.
Nu sitter Brand ensam inne på de stora vid-
derna under det växande ovädret. Skolmästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
