Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sida vid sida — trots olikbeten i åsigter — du och de
dina, de mina och jag. Toleransen — ett barn af
upplysningen — skall lägga sig försonande öfver
våra meningsskiljaktigheter. Goda människor höra
samman, utan hänsyn till religion ofch bekännelse,
och den värkliga upplysningen frågar icke med
fanatiskt lågande ögon: hvilken är hans tro?–-
Den värkliga upplysningen säger: är han af de
våra? En af de våra, det betyder en hjärtats och
hjärnans aristokrat.
Nu vet jag min plats. Inuau jag reste ut visste
jag det icke. Jag visste blott, att jag var led af
det eviga, resultatlösa käbblet om ingenting. Jag
(J ’ ö o c?
kunde inte låta inrangera mig i något parti, ty
jag har ingen hänförelse att sätta in i kampen för
en tanke, som är ett helt partis. Det är som om
tanken själf miste sin renhet genom att gå från
mun till mun. En karamell, som alla slicka på,
vämjes jag vid.
Jag skall lyfta min hand mot den store dik-
taren, hvars ande hvilat tryckande och tung öfver
tiden, afskudda hans tankars ok, uppsäga honom
tro och lydnad i hela min förplågade och sönder-
slitna generations namn.
Han var en gång det nya, som stormade lös
mot auktoriteter 11a; nu är han sjelf en tryckande
auktoritet, mot hvilken det nyas storm går lös. Vi
kunna böja knä för hans snille, men vi förklara
hans diktning krig. Tiden suckar efter ett annat
innehåll. Han var sin samtids tuktomästare, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
