Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
clen unga damen, och det gjorde honom ondt —
men han kunde icke vänja sig af med dender öfver-
lägsna tonen — det var som om den gifvit skydd
åt något inom honom, som han icke ville ha draget
fram — han visste icke rätt hvad, ty mot sin vana
hölls han tillbaka från att dissekera upp det inner-
sta motivet, liksom af en instinktlik fruktan att
stöta på något, som borde få växa i fred och ro
utan att såras af tankens och medvetandets kalla,
egghvassa stål.
Emellertid, han måste jaga hennes misstämning
på flykten. Han måste tala till henne, framkalla
ett svar eller åtminstone ett småleende — —
»Hör hur det blåser ute», sade han i en ton,
deri öfverlägsenheten väl icke var helt uppgifven,
endast mycket, mycket försigtigt dold. »Hu! här
är kallt uppe i norden, tungt att andas — inte
sant? — och derför vill du bort — till soliga nej-
der —–
»Upp i sadeln och bort! Ty du längtar, min skatt,
Ty du längtar att svärma på drömmande stråt.
Och med dig och med mig genom stjernerik natt
Ilar eldige, vingade springarn framåt»–
Hon hade vändt sig till hälften emot honom;
men det fans i ögonen ännu kvar ett tvekande ut-
tryck, liksom visste hon icke rätt, om hon skulle
våga sig på att tro honom helt allvarlig.
Hemles min var alldeles oemotståndligt för-
tjusande! Max kände på sig, att han till hvad pris
som helst måste tvinga det der lilla ansigtet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
