Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kusinen, för hvilken h varje hans ord var som en
droppe af det ädla vinet.
»Jag såg henne igen en vecka senare — i
Venezia.»
Det blef en kort paus och deras blickar möttes.
Glöderna i kaminen hade falnat mer och mer,
skymningen blef djupare och djupare — frestande
till förtrolighet.
Han kände frestelsen — och flydde. Hans ögon
veko plötsligt åt sidan och han började tala om
Venezia, i början hastigt och febrilt, sedan mera
beherskadt, tills stämningen af hans egen skildring
åter ryckte honom med.
»Venezia är härligt, långt vackrare än min
fantasi hade målat det. Vi unge ha blifvit så skep-
tiska, derför att vi så ofta blifvit besvikna. Derför
öfverträffar verkligheten ibland våra förväntningar.
För den föregående genei-ationen var det annor-
lunda. De kommo med öfverspända förväntningar,
vände tillbaka besvikna och skrefvo, att allt var
lögn och dikt, som deras föregångare berättat om
Italiens skönhet.
Jag hörde i min ungdom talas om Venezias
månskensnätter. En skald hade besjungit dem, och
jag trodde hans ord. — — Det kom en annan tid
och en annan skald — han såg ingen måne skina,
han såg en död katt flyta i Canale Grande. Jag
glömde månskenet, eller jag inbillade mig åtmin-
stone, att månskenet var sig likt antingen det lyste
öfver dogeruas palats eller tinnarne på Christine-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
