Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag tolkar egen sorg och vänskapskänslor tyder,
Men dem, som värda sig om vitterhet och smak,
För dem, för deras hopp, din saknad mer betydei’,
För dem är din förlust en allmänhetens sak.
De prof, ditt snille redan gifvit,
De vittna nog, hvad jag förtiga kan.
De vittna, hvad du hade hlifvit,
Om snille dödens aktning vann.
Allt nog, min sörjda vän! jag har dig kunnat mista,
Ur hjertat, ur min håg du likväl aldrig går:
När vänskap, dygd och vett ett namn i minnet rista,
1 trots af tidens våld det outplånligt står.
Men er, som detta dödsfall sårar,
För blodets band, ack! hvad kan trösta er?
J tröstens ej med några tårar,
Dem vänskap åt er saknad ger.
Upsaia. Ulrika-dagen 1852.
Utgifvaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
