Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boråsiad - Första Sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då du kan första plats bland dryckeskämpar vinna;
Men vet, till verklig höjd är sädant allt ej nog;
På hela ärans väg finns ej en enda krog.
Nej, Håffman, följ mitt råd, det grundas på din heder:
Allting uti vårt land bör vändas upp och neder,
Ett listigt herrefolk har styret fått i hand
Och tryckt vår allmänhet med lagars stränga band.
Med slughet vet man lätt att brott på hopen dikta;
Vår enfald är det fel hvarför vi oftast plikta.
Ett ord för ro skull sagt, ett öfveriladt slag
Blir straffadt utan nåd, slik hårdhet kallas lag.
Än mer, ett glättigt rus för egna pengar taget
Blir ofta som ett brott för ting och domstol draget.
Gård, äng och egendom, allt blir de storas rof,
Och deras öfverflöd uppslukar vårt behof.
Ack, när skall lagens tvång och vårt betryck sig sluta!
När skall en hvar sin rätt i jemkadt tillstånd njuta!
Är frihet oss ej skänkt i födsel och natur?
Och vi ta lagar an att sämre bli än djur!
För någras högmod skull, bör tusend stå i fara?
Bör ej ett hurtigt folk sin egen styrsel vara?
Vi mådde aldrabäst, man säge hvad man vill,
Om ingen herre gafs, om ingen lag fanns till.
Det egnar, Håffman, dig, att detta onda häfva,
Du aldrig varit van för herrefolk att bäfva;
Sprid falska rykten ut, böj hopens lust till krig!
Uppelda deras mod och sjelf i spetsen stig!
Din arm skall till vårt värn tyranner nedertrycka,
Och våra lyfta dig till heder, glans och lycka.
En brant och slipprig väg går upp till ärans slott.
Men när du sist engång en värdig fred har fått,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
