Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boråsiad - Tredje Sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olyckelige Jan! din alltför tappra hog
Dig förde till Borås i detta vapentåg.
Jan Hök och skräddarn Berg de tumla för hans händer.
Han djerft mot Sandalin sin dryga rundpåk vänder:
Den starka Sandalin han midt i flinten slår,
Men pannan var så hård att påken söndergår.
Straxt denna rådmans bröst af dubbel vrede brinner,
Han kastar sig på Jan, som han oväpnad finner,
Han lindar in sin arm uti hans ljusa hår.
Som när en faslig eld af vädren krafter får,
Och mot en löfrik skog sin grymma styrka vänder,
Han rasar hit och dit och alla stammar tänder;
Här knaka i sitt fall de träd som hotat skyn,
Och lågan brasar opp mot sjelfva himlabryn.
I svarta hvirflar förd en asksprängd rök sig höjer.
Som skogens undergång för hela nejden röjer.
De skrämda Nympher fly då grymma elden far
Ur mörka grottans hvalf, som deras vällust var.
Af dödlig blekhet höljd på sanden Jan sig vrider.
Olf, vid så plågsam syn ditt hårda hjerta svider!
En vild och otam själ ej utan känslor är,
Men hämnden blandar sig i alla dess begär.
Olf med förfärlig röst till kamp sin ficnd kallar:
Tre gånger: Sandalin, ifrån hans läppar skallar:
Spring, tappre rådman, spring... men ack! sitt ödes hot
Kan ingen dödlig fly, långt mindre stå emot.
Han möter ändtlig Olf och ej vid mötet bäfvar:
Straxt hämdens bleka hamn ikring sitt offer sväfvar.
Du grymme, ropte Olf, som missbrukt så din magt.
Du som ifrån ett barn så neslig seger bragt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
