Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolsjevikien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna humbug. En bokhandel existerar icke längre i
Ryssland, och många värdefulla boksamlingar äro skingrade eller
försvunna.
Och döden har gjort rika skördar de sista åren i det starkt
reducerade samhällslager, som hittills varit Rysslands
förnämsta prydnad, nämligen den språk- och
litteraturvetenskapliga världen. Här behöver blott nämnas sådana namn
som Lappo Danilevskij, Florinskij, Brandt, Sjáchmatov,
Vengérov och Kudrjavskij samt historikern Karjejev. I
Odessa dog den 11 nov. 1920 Ovsianniko-Kulikovskij, som i
trettio år verkat som professor vid Charkovs universitet, tills
han avsattes av bolsjevikerna, långt innan han hunnit
avsluta sin ypperliga ryska litteraturhistoria, och honom följde
i graven den framstående paleografen V. N. Stjepkin. Och
dödsorsaken var för de flesta densamma: undernäring och
lunginflammation efter en vinter i oeldat rum. Den
framstående matematikern Ljapunov begick självmord. Nu
senast nådde mig budskapet om den fint bildade
litteraturhistorikern F. D. Batiusjkovs bortgång, och på dödsbädden
ligger den ädle författaren Korolenko, som ståndaktigt vägrat
att mottaga sjukranson till förfång för ännu mer nödställda.
Under särskilt upprörande förhållanden avled vid blott
56 års ålder den berömde slavisten Alexander
Alexandrovitj Sjachmatov, vilken redan som gymnasist väckte
uppseende i den vetenskapliga världen genom sitt textkritiska
skarpsinne. Professor Olaf Broch i Kristiania skulle kunna
tälja, vilka kroppsliga och andliga förödmjukelser denne
måste lida under det bolsjevikiska pöbelväldets värsta dagar.
En rysk författarinna Damanskaja, som över Reval
lyckades fly från Ryssland, har i sina i Berlin nyligen utkomna
memoarer, "Bolsjevikiska korthus", skildrat den bedrövliga
orsaken till Sjachmatovs död. Vintern 1919—20 var
dödligheten i Petersburg så förfärande stor, att det kunde gå flera
veckor, innan liken i tur och ordning hunno begravas.
Sjachmatov, som då hade förlorat sin åldriga moder, körde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
