Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolsjevikien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konstantinopel räddat sig till Balkanhalvön, där de firat ett
triumftåg i de sydslaviska huvudstäderna och i juni detta år
hunnit till Prag.
Men skönlitteraturen har dessa år fört en torftig tillvaro
inom "sovjets" gränser, och orsaken härtill är mindre bristen
på tryckmaterial än på författare. Maxim Gorkij är som
författare redan utkramad, och hans senast nedskrivna
minnen från vagabondtiden ha icke längre den omedelbara
friskhet, som vilade över hans galghumoristiska debutarbeten på
1890-talet, även om de ej sakna kulturhistoriskt intresse. Den
enda förnuftiga reform, som bolsjevikerna företagit på det
språkliga området, är att de något förenklat den otympliga
ryska ortografien genom att ur alfabetet utgallra några
bokstäver, som verkligen äro överflödiga och på sin höjd
försvara sin plats i gamla litanior ooh klosterkrönikor.
På statens eget förlag har utgivits en stor serie
småberättelser i ända till 100,000 exemplar under den gemensamma
titeln Krasnaja knizjka (det röda bokhäftet) till ett pris av
8 rubel per styck — kanske inte en tvåöring i svensk valuta!
Detta bibliotek är sålunda avsett att bliva populärt, och dess
innehåll är det också i viss mening, ty det är småberättelser
i folklig stil ur Rysslands nyaste historia och naturligtvis
med en viss tendens.
Här är t. ex. skissen "De hungriga" av Maria Boretskaja.
Den handlar om en metallarbetare, som om natten har haft
hos sig en ung arbeterska. När en äldre arbetare nästa
morgon kommer för att hämta bidraget till en strejkkassa,
upptäcker han i flickan sin egen dotter. Och härmed slutar
denna lilla berättelse, av vilken en Dostojevskij skulle
kunnat skapa ett mästerverk. Men det må uttryckligt framhållas,
att den bolsjevikiska belletristiken tyckes frigjord från den
perversitet och det osunda kvalm, som låg över den förra
novellistiken. För bolsjevikerna är könsförhållandet något
rent fysiologiskt, naturligt och — naturalia non sunt turpia,
för den sinnliga driften behöver man inte skämmas. — Rent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
