Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolsjevikien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
studerande ungdomen åt av den europeiska civilisationens
kunskapsträd på gott och ont och i sin ordning överflyttade på
rysk jordmån västerländska kulturplantor av mycket olika
värde. Vi erinra oss, att det var en sådan rysk landsflykting,
Kotosjichin, som under Karl XI:s regering fick asyl i
Stockholm och gav oss den första ingående samhällsskildringen av
det gamla moskovitiska riket — lyckligtvis fullbordad, innan
författaren för dråp blev avrättad vid Skanstull.
Bolsjevismen är ju också blott en karikerad imitation av den
europeiska socialdemokratien eller kommunismen i tsarisk
tvångströja, och dess terror har drivit myriader borgare, officerare,
vetenskapsmän och politici till utlandet. Man anslår
totalsiffran av dessa ryska exulanter till två millioner — ett
motstycke i förstorad skala till den franska emigrationen vid
slutet av det adertonde seklet.
Ur politisk synpunkt representera dessa landsflyktingar
alla nyanser av det socialpolitiska Ryssland från kejsartrogna
högaristokrater till de mest vänstervridna kommunister, från
den forne storgodsägaren eller millionären-fabrikanten till
den judiske proletären. Där finnas både "kadetter",
socialrevolutionärer ("ezeri"), socialdemokrater, bolsjeviker och
anarkister — att inte tala om vettvillingarna à la Hajetlaché,
dåren och brottslingen i samma person.
"Kadetterna" i utlandet omfatta både monarkisterna, ett
centrumparti och de egentliga kadetterna, som hålla på
konstitutionell författning. Monarkisterna äro företrädesvis till
finnandes i Berlin under ledning av V. D. Nabokov och I. V.
Hessen, men även i Konstantinopel (furst Dolgorukij) och
Belgrad—Sofia (Sokolov). I Paris ha de till språkrör
"Posljednyja Novosti", som redigeras av den framstående
professorn-politikern Miljukov, vilken ursprungligen
understödde storfurst Michaels kandidatur till kejsartronen, men
sedan följt alla antibolsjevikiska strömningar fram till
Denikin och Wrangel, vilkens truppspillror från katastrofen på
Krim räddat sig till Balkanhalvön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
