Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det nya Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från Belvedere och Lazienki leder in till själva staden en
lång allé, Warszawas vackraste promenadväg. Där satt på
bänkraderna under min vandring en massa människor, som
bidade våren, förebådad av ljumma fläktar och späd grönska.
En sådan vår hade det ock varit år 1811, när Napoleon
ryckte österut på sitt tåg till Moskva. Då fylldes ock
polackernas hjärtan med ljusa förhoppningar, som återspeglade
sig i Mickiewicz’ nationella hjältedikt. Men på den korta
våren följde en lång höst och en förfärlig vinter. Måtte det
icke upprepas nu!
Det är med svidande hjärta, som jag målat det nya
politiska Polen i delvis mörka färger. Jag har hittills gällt som
ärlig vän av Polen, och jag ämnar förbliva det, ty jag har
hög tanke om dess litteratur och vetenskapliga arbete och
är fullt medveten om de urskuldande svårigheter, som den
polska statens konsoliderande innebär. Men vilja polackerna
behålla sina gamla sympatier i Europa, åtminstone hos de
"neutrala", är det av stor vikt för dem, att de följa en både
klok och högsinnad politik — icke blott mot Litauen och
Ukraina, utan ock mot Tyskland, om de verkligen vilja vara
civilisationens utpost i öster. Och om Polens oberschlesiska
politik skulle spränga ententen, vore det kanske sorgligast
för polackerna själva, ty huru bristfällig denna entente än
må vara, är den dock för närvarande den enda säkra
grundvalen för ett stabiliserat Europa och polackernas bästa skydd.
Talet om "polsk imperialism" må vara obefogat, men för
misstanken om chauvinism kan nationen icke fritagas, och
de historiska slagorden om Jagiellonernas "fridsamma idé"
och polackernas "milda blod" äro för närvarande tomma
fraser.
Men varför skulle polackerna särskilt gå fria från den
landhunger, som i all synnerhet gripit de slaviska folken efter
den stora världskraschen? Det är ock i viss mån ursäktligt,
om den relativt så lätt och fort återvunna friheten i början
stiger åt huvudet på de tre bröderna, som nu funnit varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
