Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sydslaviska statsbildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avlägsna Kosovofältet i norra Makedonien — ett högst
opraktiskt förslag, som är betecknande för den serbiska
nationalismen, men lyckligtvis avstyrdes.
Under sin hundraåriga tillvaro som stat har det nya
Serbien rikligt välsignats med författningar — ett helt
dussin! Redan Karagjorgjevitj stiftade ett slags konstitution
1807, 1808 och 1811, det vill säga vissa reglementen för den
späda serbiska självstyrelsen, och dessa blevo i modererad
form bekräftade genom de turkiska förordningarna
(hat-i-sjerif) av åren 1830 och 1833. En verklig grundlag
utarbetades 1835 av Davidovitj på befallning av den
patriarkaliske despoten furst Milosj Obrenovitj, som själv varken
kunde skriva eller läsa riktigt, men förstod sig bra på att
regera sina bångstyriga bönder och svinaherdar. Furst
Milosj grundade ett konservativt "lantmannaparti" som
hälsosam motvikt mot det oligarkiska jordägarståndet, och
detta statsreglemente bekräftades av turkarna 1838. Men
först genom furst Michael Karagjorgjevitj bildades en
verklig nationalförsamling, skupsjtina, som yttermera
bekräftades av furst Milan Obrenovitj 1869. Efter sin
kungakröning införde Milan 1888 det moderna
tvåkammarsystemet, och detta system bekräftades av kung Alexander —
den siste Obrenovitj — 1901.
Förtjänsten av den nya sydslaviska konstitutionen
tillkommer en serbisk statsman, som man icke kan frånkänna
en ovanlig politisk smidighet och en beundransvärd vigör —
Nikola Pasjitj. Som ledare av det tongivande radikala
partiet har han i trettio år stått i spetsen för landets
styrelse, naturligtvis med många avbrott, och ett par gånger
har han varit dömd till döden, något som i Balkanländerna
nog räknas som ett negativt plus på den politiska
meritlistan. Under den tyska ockupationen av Belgrad hörde jag
just från kroatiska läppar många fula ord om honom, men
nu råder han som chef i det ofantligt utvidgade rike, där
kungen visserligen "regerar" enligt den moderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
