Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett ogudaktigt lie.
29
från skogen, och då skulle alltid brännvinsflaskan fram.
Jag minns, hur jag om kvällarne knappt kunde taga mig
från spisen och fram till bordet för bara karlben, som
voro i vägen, hvart man ville gå. Det var ett vildt,
ogudaktigt lif med svordomar och allt slags rått tal, och
det var ett under, att en stackars töseslänga inte blef
rent å fördärfvad. Men det var så vanligt, och ingen
visste om något annat lif, och Gud bevarade mig nådigt,
så att jag icke föll i någon satans snara, fast jag inte
kände honom.»
Magda fixerade sin gamla mormor med sina stora,
svarta ögon med ett tydligt uttryck af ogillande eller
förvåning.
»Men, mormor,» utbrast hon, »hur kunde ni tåla
ett sådant lif?»
»Tåla,» sade gumman och drog på munnen. »Jag
var ju ett barn, och hvad hade ett barn att säga då för
tiden!»
»Aldrig hade jag tålt det!» uppbrusade Magda.
»Antingen hade jag kört ut hvarenda karl — far min
icke undantagen — eller också hade jag själf schappat
och tagit vägen hvart som helst.»
»Det är lätt att säga så för den, som inte var med
i leken! Nu är det andra tider för både gamla och
unga. Men då var det icke ungdomen, som befallde,
och de gamla, som måste lyda, utan tvärtom,» svarade
Lena med ett leende, som icke var utan ironi. »Och
dessutom visste ingen bättre då, och jag var icke visare
än andra.»
»Hvad hette mormors mor?» frågade Magda för att
vända talet på något annat.
»Hon hette Britta Lisa, fast hon aldrig fick heta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
