Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elnas lykta.
39
det känner jag med mig. Men berättelsen, den kröp
visst tillbaka i säcken igen, faster!...»
»Var inte bekymrad för den, du, Dina. Den
behöfver en stund att klarna på, såsom kaffetåren, när du
har tagit pannan af elden.»
»Och så bara en inte glömmer klarskinnet, som jag
gjorde i eftermiddag», sade Dina med putslustig min.
Magda skrattade mot sin vilja.
»Hvad menar du med klarskinnet, Dina? Du har
då dina lustiga idéer.»
»Ja, det är väl ingen fara för faster, för se, hon är
alltid klar i tankarna, hon. Men för mig är det ofta
grumligt, och det är väl därför, att jag låter tungan
löpa iväg före eftertanken. Och då vet du nog, Magda,
hvad sorts klarskinn jag menar. Men nu tycker jag allt,
att faster gått länge nog nere på Bastudden och plockat
Linéa och varit spökrädd på Elnas tomt.»
»Ja, vet ni, jag tyckte alltid det var kusligt där inne
bland de gamla granarna, där det var mörkt på ljusa
dagen. Och när solen gått ner, var jag alltid rädd,
att jag skulle få se ljuset från Elnas lykta, som folk
sade.»
»Såg mormor det någonsin?»
»Ja, det gjorde jag. Men då var det Lena, som
tog till fötterna, för inte begrep jag då, att det där var
naturligt, utan jag trodde så visst, att det var Elnas
fridlösa ande, som jag nu tror, att det icke var det.
Jag har mången gång tänkt på det där ljuset, och jag
kan inte komma ifrån den tanken, att det var en
förebild till det ljuset, som nu i granna guldbokstäfver
’Elnas skatt’ lyser på långt håll öfver hennes gamla tomt.
Men grannt tyckte jag i alla fall det var där inne i sko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
