Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-62
en ny sida.
och ett närvarande blandadt med hvartannat öfver den
tysta gruppen i det trefna rummet.
»Jag har tänkt på fröken Madeline hela dagen»,
hördes Magdas röst med sina harmoniska tonfall afbryta
tystnaden. »Hon står framför mig som en person, som
jag sett en gång, för att aldrig kunna glömma. Det är
alldeles som om jag läst en fängslande följetong i
någon tidning och väntar på fortsättningen. Jag vill bara,
att hon icke skall bli olycklig...»
»Olycklig — det beror på hvad du menar med
olycka. Det vi kalla lycka är ofta olycka och så
tvärtom. Men — lifvet är ingen lek — det är allvar — och
det lägger sina tyngder på den rike så väl som den
fattige, den unge så väl som den gamle...» svarade Lena
tankfull.
»Fortsätt, mormor! — Jag skall låta bli att gråta i
kväll —»
»Det var min Magda, det! Du har gråtit nog för
länge se’n, mitt lilla barn. Ja — jag får väl knyta ihop
tråden, där jag klippte af den förliden kväll, då!
Ja, det var förunderligt; ju mer jag såg fröken
Madeline i sällskap med sin trolofvade, ju mer förvånade
jag mig öfver henne. Hon var som en annan människa
— eller rättare, samma människa men med en ny sida,
som jag förut aldrig sett. Förut var hon tyst och
tankfull, höll sig mera för sig själf och gick och grunnade,
som om lifvet varit en gåta, som hon förgäfves sökte
lösa. Men nu tycktes hon uteslutande upptagen af sig
själf och sin lycka, var liflig och meddelsam, och hela
hennes väsen syntes liksom genomglödgadt af en inre
eld. Jag tyckte det var som om en af de sköna
bilderna i stora galleriet fått lif och rörelseförmåga. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>