- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
64

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64

skriande själsbehoe.

musik till sånger — inte andliga förstås — att hon skulle
fatta en sådan böjelse för en man. Och jag förstår inte
än, hvarför jag skulle känna det liksom ledsamt, att det
skulle finnas rum hos henne för en känsla så vanlig och
mänsklig.

Men så blef grefven kallad tili Stockholm, där han
hade någon slags tjänstgöring, och jag kände mig
riktigt lätt om hjärtat, när han reste. Det föll många
tårar, när han rest, men sedan så kom det bref på bref
och min fröken blef mera lik sig som förr. Men det
varade inte länge. Rätt hvad det var, hade vi honom
tillbaka igen, och då började de förra tillställningarne igen
med baler och tablåer och soaréer och sjöfärder och
allt hvad de hittade på. Jag tyckte, förstås, att dessa
förnäma herrar och fröknar voro de lyckligaste
människor på jorden och undrade för mig själf, hvad de
hade gjort, som fick vara liksom i himlen hvarenda dag.
Jag begrep inte då, att allt detta glada lif var bara en
mask att dölja den inre tomheten med, eller, med
respekt sagdt, den svinadraf, hvarmed de sökte fylla sina
skriande själsbehof.

En gång skulle hela sviten resa in till staden på en
konsert, och jag var uppe och hjälpte fröken med
toaletten som vanligt. När hon nu stod framför spegeln
klädd i en hvit mollklädning, som såg ut som en
sky omkring henne och var garnerad med himmelsblå
sidenband och med de fina kinderna ljust skära, som
det innersta i thérosen, då tyckte jag, att ingenting på
jorden kunde vara fagrare än hon, och att hon i denna
stund mer passat att höja sig upp och försvinna i den
blå rymden, än att fara bort och roa sig. Ja, det vore
ej det minsta att undra på, om grefven gått i elden för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free