Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sång.
77
för mig, att Ekskog själf hade blifvit mycket annorlunda
än han var förr. Jag hade inte hört honom svärja nu
på en tid, han som ständigt hade sådana mustiga eder
till hands — bara ingen af de nådige hörde honom —
eller hustrun hans — för se, henne såg det ut som han
haft stor aktning för. Och inte heller hade jag sett hans
vanliga fuffens på någon tid ... Hur hängde detta ihop?
Så kom det för mig, att jag på sista tiden hört
hemlighetsfulla hviskningar om läsmöten i stugorna på
kvällarne, och att Ekskog ofta var borta, utan att hans
hustru, som var min gode vän, låtsade veta om, hvar
han höll till. Herrskapet, utom fröken, var borta ännu,
och därför så hade karlen mer frihet, förstås.
Där hade jag det!...
Månne inte Ekskog börjat blifva med läsarne och
nu ville göra både fröken och mig till läsare! Var det
inte därför, som han fann det nödvändigt att stanna här
och se om hästarnes skor?
Men mig skulle han då icke få ur fläcken, hur
kne-pigt han ock ställde till...
jag hade väl suttit där en lång halftimma, arg i mitt
sinne öfver sådana tillställningar, då någon öppnade ett
fönster på stugan, som vände åt landsvägen, och jag
hörde hur de sjöngo därinne — ord för ord —
’Mildaste Jesus, min salighetsklippa,
Jag din förtjänst mig tillägnar som min.
Dig vare lof, jag min otro fått slippa,
Jag står inskrifven i himlen som din.
Förr skall du neka dig själf och din fader,
Förrän jag nån’sin utstruken skall bli,
Därför jag sjunger förnöjder och gläder,
Snaran är sönder och fågeln är fri!’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
