Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
andligt blind.
kommo in efter oss, medan andra sutto där styfva och
kappraka, just som jag, och bara gapade på de andra.
Nu kommo allt fler och fler, och snart var
kolarestugan öfverfylld med människor, både män och
kvinnor, och bland de sist komna såg jag Ekskog och Hedda.
Heddas ansikte sken som Moses’, och hon hviskade
ifrigt med sin man, som åter hade det där utseendet som
efter bönestunden i Sandåker.
jag kunde ej begripa, hvad de voro så glada åt...
Det rent af förargade mig.
Nu slog klockan åtta, och mannen vid bordet reste
sig och nämde numret på en sång, hvarefter han med
ren och stark röst sjöng en vers, som några af de
församlade stämde in uti.
Sedan läste han opp några verser ur Dav. 22 psalm
’om hinden som bittida jagad varder’.
Gumman satt en stund tyst liksom försjunken i de
intryck, dessa minnen från ett längese’n förflutet
framkallade.
Sedan återtog hon långsamt och tankfullt:
»Det är omkring sextio år se’n jag hörde denna
predikan i Kolar-Bryntes stuga, men den brände sig in
i min själ, och jag minns hvartenda ord nära på. Det
låg en evighet gömd i denna predikan, och därför kan
den ej glömmas —
Jag var ju andligen blind den tiden, men nog hade
jag mitt omdöme för mig. Jag hade inte hört någon
predikan annat än i kyrkan, för se, fröken ville alltid,
att jag skulle gå flitigt i kyrkan, och det var en sak,
som jag gärna ville själf, förresten, för ser ni, det var
en triumf för den högfärdiga kammarsnärtan, Lena
Falkman, att på kyrkbacken stråla fram i all sin ståt för or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
