Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fågeln är fri.
95-
han eder ifrån ondo, så bevarar han äfven mig’ — Och
därvid fick det blifva.
Men medan fröken talade med Ekskog, stod jag och
betraktade henne. Där hade kommit ett helt annat
utseende öfver henne, än det jag sett den sista tiden —
alldeles som när ett svart, tungt åskmoln delar sig och
solen strålar fram i all sin glans öfver en blomstergård.
Nu var det mörka molnet helt och hållet borta, och där
låg en glans öfver hennes ansikte, som jag aldrig sett
där förut, men som / jag tänkte kunde vara af samma
sort som den glans, som lyste från Frälsarens ansikte,
när han var på förklaringsberget.
Hon väntade tills de flesta hade gått, och så gick
hon fram, tog predikanten i hand och tackade honom
innerligt. Nu frågade han henne, hur hon hade det till
sin själ; och hon svarade med glädjestrålande ögon:
’Snaran är sönder och fågeln är fri’, Gud har gifvit
mig kraft att taga steget fullt ut, och allt är väl...’
Hon talade nu om i korthet, hur Gud fört henne
steg för steg till den ståndpunkt, hon nu innehade.
Då frågade han henne med djupt allvar, om hon
var beredd på att taga på sig Jesu kors och bära det i
hans gemenskap och för hans skull.
’Ja’, svarade hon med ett lika stort allvar, ’jag vet,
att jag måste bära korset, — och jag vet ännu mera:
Det skall blifva tyngre för mig än för mången
annan, men:
’Här gäller tränga, ja, tränga sig fram,
Annars är himlen förlorad . ..’
Han skulle följa oss till dörren. Då sågo vi, att
han haltade mycket och ett uttryck af smärta for öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
