Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en svår väg.
97
’Härlighetens himmel är värd all din flit,
Kronan förtjänar din längtan’,
hviskade hon halfhögt, liksom för sig själf, gång på
gång, och i de mjuka tonfallen i hennes röst läste jag
en hel historia om ett nytt lif, fullt af frid och fröjd,
men också af kamp och själfförsakelse. Men jag kände
henne. Jag visste på förhand, att hon skulle gå
triumferande genom eldprofvet, äfven om non skulle rifva
ut ett öga och hugga af en hand.
Plötsligt vände hon sig till mig.
’Lena’, sade hon, och det låg ett ömt allvar i
hennes röst: ’Salig är du, om du vaknar!’
’Jag är vaken, fröken’, svarade jag bestämdt. Men
jag vet icke, om hon uppfattade mitt svar rätt; hon
trodde kanhända, att jag svarade i min gamla säkerhet.
Men se, den var krossad i småsmulor, och själf kände
jag mig som ett krossadt rö, där jag gick. Det kom
så mycket öfver mig af mitt förra lif, som skulle blifva
så svårt — ja, omöjligt att öfvergifva eller komma ifrån.
Och jag kände ingen annan kraft än den egna naturens.
Och då hörde jag åter och åter igen den
öfverväldigande sången inne i stugan i skogen:
’Här gäller tränga, ja, tränga sig fram.
Annars är himlen förlorad...’
och jag tyckte marken ville sjunka under mina fötter.
Så kom frökens ord som en dödsringning öfver det
gamla lifvet:
’Vägen blir nog svår, Lena, men Gud är min hjälp.
Om jag midt i ångest vandrar, så vederkvicker du mig
och räcker din hand öfver mina fienders vrede och
hjälper mig med din högra hand. Måste vägen gå genom
eld och vatten, så vill jag gå den i Herrens, Herrens
Rök-Lenas Stuga. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
