- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
99

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den stora lyckan.

99

i världen, har jag hört, faster Lena!» afbröt Dina den
gamlas berättelse.

»Det gjorde de visst det! Och därtill hade de sina
goda skäl. Världen hade då riktigt stelnat till i andlig
död, och där rådde en sådan syndsäkerhet och
okunnighet i andliga ting bland höga och låga, lärda och
olärda, så predikanterna eller, som de se’n började
kallas, kolportörerna måste ringa i stormklockan, slå på
brandtrumman och ropa: ’Eld! Eld!’ för att få folk
vakna. Men olika tider hafva olika behöfver. Jag för
min del tänker, att Guds ande, som är gifven åt Guds
församling, själf gifver sina språkrör in just de
sanningar, som bäst lämpa sig för de olika tidskiften, hvari de
uppträda, för så vidt predikanterna själfva akta på
Andens röst i sitt inre och icke låta tidsanden sätta sin
modärna, obestämda färg på sin predikan.

Men det skall jag säga, att det var ord och inga
visor vi fingo höra den tiden — ord med hullingar, som
togo djupt i hjärtat.

När vi kommo ut på landsvägen, satt Ekskog och
Hedda på vägkanten för att invänta oss. Jag begrep, att
Ekskog gärna velat tala med oss, för se, han hade nog
sett, att vi fått med af både predikan och sång. Men
det gick inte an förstås för en kusk att gå till bredes
med en adlig dam och tala om annat än hästar och
väglag och tocke, som hörde till hans befattning. Men
fröken lät sig inte bekomma, utan hon gaf sig att gå
bredvid Hedda och tala vid dem båda om den stora lycka,
Gud beskärt henne denna kväll, efter en tid af strid,
ovisshet och inre slitningar, hvilket allt endast de känna
till, som varit i samma nöd och erfarit samma nåd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free