Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
det förflunta.
mod att angripa min inrotade själfviskhet, mitt egensinne
och — egenkärlek — såsom fröken Madelines bild har
gjort, jag vågar nu icke längre envist hålla fast vid min
gamla tanke, att Gud handlat hårdt mot mig. jag ser, att
felet ligger hos mig själf, och detta är just hvad jag
behöfde... Hvad säger du, Elin?»
Den lilla änkan fäste ett par ljufva, bedjande ögon
på sin väninna.
»Du lilla, kära ’trollslända’», svarade Elin rörd och
med tårade ögon, »det var ingen lätt sak för någon som
helst att handtera ett sådant litet krossadt rö hårdhändt
och säga rent ut: ’Du har förtjänat detta!’ Du minns
nog, att jag ofta gaf dig små vinkar och varningar, men
du blef så van vid mitt kält — och så tyckte du väl,
att jag gick för långt ibland. Men Gud vet bäst råd
för alit: Gud återkallar det förflutna * och ställer det
som en spegel inför oss, då han ser, att detta hjälper...»
»Ja», svarade Magda med nedslagna ögon, »jag liar
inte känt mig själf och inte velat förstå mina fel. Därför
har Gud låtit mig känna dem. Men nu går jag ut i
köket och ser, om inte mormor och Dina äro färdiga
med kaffet. Sedan är det något, jag vill tala med dig
om», tillade hon suckande och gick ut.
Jo, mormor och Dina stodo just i begrepp att bära
in kaffet, och snart stod ett enkelt men inbjudande
frukostbord framför kakelugnen, där en torrvedsbrasa på
bullersamt sätt förtärde sig själf.
Elin Norden hade fört med sig goda, läckra
kaffebröd, och Dina ståtade med kärnfärskt smör. Det var
en treflig kaffefrukost, och stämningen var lifvad. Magda
* Pred. 3: 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
