- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
116

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

som en lärka.

att ’tränga, ja, tränga mig fram’, och som jag af
naturen hade ett morskt sinne, lät jag inte skrämma mig af
kamraternas gyckel och spe, utan gick på och
föreställde dem utan krus, huru de, som vandra på den
breda fördärfvets väg, också en dag skulle stupa ner i
det eviga fördärfvet.

Men det tålde, skall jag säga, innan jag blef
frigjord i min ande och kunde fröjdas i lefvande Gud.
Och det var icke så mycket synderna i lefvernet, som
gjorde mig ve och vånda utan fastmer det inre
fördärfvet, egenkärlek, högmod och det usla tycket för den
framstående Lena Falkman, som ville tillintetgöra den
nya människan, Gud höll på att skapa i mig. Så fort
jag hade en ledig stund, satte jag iväg till Ekskog. Det
var rent besynnerligt, att både fröken och jag sågo upp
till honom som till en apostel, fast han inte var stort
äldre i Gud, han, än vi. Men det är en stor Guds gåfva,
att ha karaktär i sig, och det hade då den karlen.

Många gånger befallde fröken fram hästar och vagn,
bara för att få ett samtal med honom om det, som rörde
sig i våra själar, för se, det gick inte an för en fröken
von Bielertz att gå till kuskens och hålla samtal med
dem; det hade väckt för stor uppmärksamhet. Frökens
namn tordes de icke så mycket föra på tungan, men
Ekskogs och jag vi blefvo riktiga skottaflor för satans
giftiga pilar, ska’ I tro.

Så kom det bref, att baronens och grefve Ståhlcreutz
skulle komma på samma gång, och då blef det brådtom
en tid, så de glömde att vara elaka.

Under tiden hade jag kommit till frid med Gud,
och då fröjdades och jublade jag som en lärka. Då
kvittade det mig lika, hvad de hade för spektakel med mig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free