Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glad och strålande.
149
Med bygget stannade det af, och fröken var aldrig
här med sin fot. Se’n fick det förfalla år efter år, och
ingen människa tordes bo här som vi nu bo, för de
sade, att det spökade här.
En dag stötte jag som hastigast ihop med fröken i
trappan. Hon sade då till mig, att hon fått en sådan
lust att fara utomlands till en diakonissanstalt och
utbilda sig till sjuksköterska. Det fanns då ingen sådan
anstalt i vårt land. Men huru få föräldrarnes samtycke?
’Vi måste bedja mycket, du och jag, Lena, att Gud
böjer mina föräldrars hjärtan, så att de låta mig fara’,
sade hon. — Och vi bådo — fast det kostade mig bittra
tårar. Hurudant skulle lifvet bli för mig utan henne?
Så kom hon en dag glad och strålande, såsom om
hennes lifs lycka hade återkommit, och talade om, att
hennes far hade gifvit sitt samtycke. Men friherrinnan
hade svarat, att hon inte alls befattade sig med hvad en
sådan vanbörding företog sig.
O, hvad hon hade att tåla!
Hennes bröder voro båda utomlands vid denna tid,
men de fingo nog genom bref underrättelse om hennes
’dårskap’, och från den dagen skrefvo de aldrig en lapp
eller sände henne en hälsning.
Det grep henne djupt, ty hon hade nästan varit
deras afgud. När då allt var i ordning på våren —
just vid samma tid, hon skolat stå brud — reste hon
ifrån sitt hem och sitt fädernesland för att som en
annan landsflykting utomlands söka efter den verksamhet
samt den kärlek och sympati, som icke fanns för henne
här hemma.
jag var utom mig — icke endast öfver den tanken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
