Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
en främmande.
en outsäglig hvila för hans dotter att se ett leende af
glad öfverraskning på detta förut hopkrympta, förvridna
ansikte, sedan döden hade tillslutit hans ögon...»
»Mormor — fröken Madeline dog väl icke?»
»Inte alldeles strax», svarade gumman och torkade
bort några tårar, »men det dröjde inte länge, innan hon
lade sig ner som en bruten lilja och spred det
himmelska doftet af Kristi saktmodighet och mildhet vida
omkring.
’Lena’, frågade hon en gång, då vi voro ensamma,
ty ser ni, jag fick den nåden att sköta äfven henne till
slutet — ’vet du, om grefve Ståhlcreutz lefver ännu?’
’Ja, det vet jag, att han gör, fröken. Jag hörde för
eu tid se’n baron och friherrinnan talade sins emellan
om honom, och då sade baron: ’Birger gifter sig nog
aldrig.’
Fröken log ett svagt leende, som om hon velat säga:
’Den saken är för mig en öfvervunnen ståndpunkt.’
’Jag skulle bra gärna vilja försona mig med honom,
innan jag går in i hvilan!’ sade hon sakta.
Jag frågade henne, om hon ville, att friherrinnan
skulle skrifva och be honom komma.
Hon skakade på hufvudet och hviskade matt:
»Det är ej värdt! Jag vågar ej bedja honom göra
denna långa resa för min skull. Men jag skall försöka
skrifva...’
Men hon behöfde hvarken det ena eller det andra...
Troligtvis hade ryktet om hennes hemkomst och
sjukdom nått honom, ty en vacker dag kör en herre upp
till trappan. Jag stod vid fönstret och såg länge på
honom men kunde inte genast känna igen honom, för
näns granna svarta hår skiftade starkt i grått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
