Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
ting som evigt vara.
»Jag bara tänker — tänker på fröken Madeline»,
svarade Magda som i en dröm. »Mormor, kom grefve
Birger aldrig tillbaka efter hennes död?»
»Jo, barnet mitt! Han kom en gång hvart år, så
länge Bielertzarne voro i lifvet.»
»Gifte han sig någonsin?»
»Nej, han gifte sig aldrig. Han kunde aldrig tycka
om någon mer än fröken Madeline.»
»Det tycker jag om honom för! Såg mormor
honom någon gång mera?»
»Han kom alltid hit upp ett tag hvar gång han
var på Nordanå, för se, han kände mig se’n gammalt,
och han ville så gärna tala om henne... Och när han
gick, stack han alltid en tiokrona af guld i min hand.
Han var nu en gammal sirlig herre med det granna
håret blänkande i stålgrått och den öfvermodiga minen
förbytt i ett stilla, vemodigt allvar.»
»Tror mormor, att han omvände sig till Gud?»
Gumman log.
»Jag berättade en gång för honom, hvad fröken
hade sagt om honom, och hur hon bad för honom.
’Madeline hade djupare blick i de ting, som evigt
vara, än jag, och hennes böner hafva icke varit
förgäfves, Gud vare lof!»
Så sade han — och nu hafva de väl mötts igen,
tänker jag — för han är väl död. — Han var sju år
äldre än jag.»
»O, hvad faster har upplefvat mycket!»
»Ja» — svarade gumman tankfullt, »och det bara
på denna lilla fläck på jorden. När jag om
sommarkvällarne stått härute och sett ner öfver dalen, där
Nordanå med sina lummiga parker, sina blommande träd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
