Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då det beir vår.
modlös blifna gamla sköldmön, — »och det skulle
kosta på att se henne lämna mig nu, när jag är nära
kapitlets slut...»
Styrkan tycktes ha öfvergifvit den hurtiga Lena, och
hon såg svag ut som ett barn.
Magda rusade vid denna syn upp och kastade sig
om den gamlas hals.
»Mormor — jag blir kvar hos dig!» ropade hon
lidelsefullt. »Jag vill hellre vara hos dig än på
barnhemmet. Men jag trodde Jesus ville, att jag skulle försaka
mig själf och min egen vilja — ser du, mormor!»
»Du kommer nog i tillfälle att få försaka dig själf
för Jesus, om du gör allvar med att lefva helt för
honom, kära barn! Och snart torde du blifva satt till
mycket arbete för honom», sade Ekskog med en viss
betoning.
Det älskade husbondeparet togo nu afsked, och
Lena följde dem ut i farstun.
«Jag tror det blir bra med min lilla tös snart. Bara
de finge igen Herberts lik däruppe i älfven, så hon visste,
att han kommit i jorden, tror jag, hon blefve lugn nu.
Men det gnager, kan en veta, att han skall ligga där
och kanka i vattnet och icke bli begrafven...»
Hennes ord tycktes beröra Ekskog mycket
smärtsamt.
»Vi skola göra allt möjligt att få rätt på hans lik,
kära Lena! Så fort det likar sig till vår, skola inga
medel och utvägar sparas för att finna honom.»
»Gud välsigne patron Ekskog!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
