Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Den venetianska målarkonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VENETIANSKA MÅLARKONSTEN 169
ordentligt, satte sig på lur i ett träd invid vägen för- att bevittna
exekutionen. Men grenen brast, Mengs föll i backen, saltadores
flydde, och Tiepolo återkom välbehäållen hem.
I Tiepolos konst frapperar framför allt hans oerhörda djärvhet
och mästerskap i komposition och teckning samt vidare hans lek
med ljus, skugga och färger. Venetianare och en efterföljare
av Tizian och Veronese har han dock inte förmått hålla sig fri
från moderna inflytanden, särskilt tenebrosis och rokokons. Men
framför allt märker man i hans tavlor inflytandet av den moderna
kvinnan; visserligen var Cristina en modelli de gamla mästarnas
anda, rund, fyllig och intagande, men man kunde ju inte alltid
måla efter en enda modell och upphöja henne än till Kleopatra,
i palazzo Labia, än till Amfitrite i hennes “Triumf“. Vi möta
redan hos Tiepolo en mera nutida kvinna, blek, nervös, gåtfull,
med snabba, oväntade, ofta våldsamma rörelser. De ljusa, bleka
färgerna i rokokons smak taga stort rum på hans palett. Hans
lätthet att komponera och hans förmåga att teckna gestalter i de
mest gymnastiska poser förde honom stundom för långt, och
somliga fresker äro så invecklade, att de i stället för att bereda
åskådaren njutning trötta ut ögat, som söker förstå dem. I| denna
likgiltighet för harmoni och symmetri i kompositionen röjer sig
också rokokons inflytande. Penseln löser sig från alla band,
tavlan ser ut som ett virrvarr och gestalter och draperier som
bures de av en orkan.
Fast han tillhörde det “filosofiska“ seklet var Tiepolo ingen
filosof, några djupare kunskaper ägde han ej. Också finner
man inga psykologiska problem upptagna till behandling i hans
māänniskoframställning, trots att han stundom, särskilt i sina
kvinnogestalter, kan uttrycka djup smärta, så t. ex. hos den
heliga Katarina av Siena på tavlan “Madonnan med helgonen“
i kyrkan dei Gesuiti i Venedig. Men på det hela taget är hos
honom det dekorativa sinnet starkare utveċklat än den
psykologiska blicken. Fri från de mera kunnigas skrupler tvekade han
ej att på en och samma tavla låta sina figurer uppträda i romerska
togor, XVI seklets magnifika stass och sin samtids utmanande
kvinnodräkter.
Detta oaktat är Tiepolo 1700-talets största italienska
målarsnille och väcker häpnad genom sin sydländska fantasi, sin kraft
och sin oerhörda produktivitet. I hans otaliga fresker och tavlor
spåras varken trötthet eller de ledsamma upprepningar, som
beröra oss så obehagligt i Rubens verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
