Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Konstnärerna i Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTNÄRERNA I ROM 331
M:me Le Brun var en större talang än Angelika och hade
det goda omdömet, att hon ej underkastade sig Mengs och
Winckelmanns inflytande utan följde det råd hon i sin ungdom
fått av Josef Verbet att endast studera de stora italienska och
flamländska målarna och för övrigt aktge på naturen.
Liksom överallt fick M:me Le Brun även i Rom en mängd
porträttbeställningar, och bland andra önskade Pius VI, att hon
skulle måla hans bild. Gammal sed ställde sig emellertid
hindrande i vägen. Endast med en slöja för ansiktet kunde en
kvinnlig artist få måla påven. Detta ville fransyskan ej gå in på, men
det grämde henne bittert att hon måste avstå, ty hon hade sett
Pius VI, då han välsignade “urbi et orbi“, och blivit alldeles
betagen i hans vackra och imponerande gestalt.
På tal om målare, som utbildade sig i Rom under
klassicismens inflytanden, kan man ej förbigå Johan Henrik Wilhelm
Tischbein (1751—1829) redan av den anledningen, att han var
Goethes oskiljaktige följeslagare under den store diktarens
vistelse i Rom och målade det mycket karakteristiska porträttet
av honom med romerska Campagnan som bakgrund. Poeten
är framställd i helfigur och halvligger insvept i en artistiskt
draperad kappa på en marmorhäll. Bredvid honom ses ett stycke
av en obelisk, en kapitäl och en basrelief från villa Albani,
symboler av den egyptiska, grekiska och romerska konsten.
Tischbein hyrde en bostad åt Goethe i Rom och införde
honom i sin krets av konstnärsvänner, till vilka även Angelika
Kauffmann hörde. Omkring åttio tyska konstnärer vistades vid
den tiden i påvestaden, men naturligtvis kunde diktaren ej
umgås med alla.
Tischbein blev 1787 direktör för de sköna konsternas
akademi i Neapel, men måste 1799 fly för fransmännen och
återvände till sitt tyska fädernesland. För eftervärlden betyder han
mest genom sina färgrika memoarer, “Aus meinem Leben“, där
han också skildrar det dåtida konstnärslivet i Rom.
En annan neoklassisk målare var Asmus Jakob Carstens,
som kom till Rom 1792. Det var en ideolog, som tyckte, att
konstnärerna av den klassiska skolan för det mesta blott slött
imiterade de gamla mästarna, och ville ingjuta själ i
målarkonsten. Han erkände de klassiska formernas skönhet, men
som han ej slaviskt ville efterbilda de gamla mästarna, slutade
han alldeles upp att kopiera deras arbeten. Hans mål var att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
