Rökstenens chiffergåtor och andra runologiska problem.

AV Sigurd Agrell. I. Till Rökstenens tolkning

<footnote>Studie I är i huvudsak författad hösten 1929, likaledes studierna II och III. Uppsatsen IV är i sin första form utarbetad i januari 1930, dess förra hälft har framförts såsom föredrag inför Filologiska Sällskapet i Lund mars 1930.</footnote>. 1. Inskriften på det största till vår tid bevarade runminnesmärket, Rökstenen i Östergötland, består som bekant av tvenne till karaktären väsentligen skilda teckengrupper. Runristningens centralparti, som täcker större delen av stenens breda fram- och baksida, uppvisar genomgående de vid tiden efter år 800 i bruk varande s. k. svensk-norska runorna; samma slags skrift är även använd i en till centralpartiet nära ansluten randristning på minnesmärkets framsida. Alla övriga kantinskriptioner kännetecknas däremot av en gåtfull, mer eller mindre chifferartad karaktär av rikt skiftande beskaffenhet. Trots en rad framstående vetenskapsmäns skarpsinniga tolkningsarbete står dock alltjämt en ganska betydande del av denna chiffertext som ett högst ofullständigt löst kryptografiskt mysterium. Föreliggande studie <footnote>Denna undersökning avser att vara ett bidrag till Rökstensforskningen, icke en uttömmande avhandling om ämnet i hela dess vidd. Vid avvikande åsikt ingås som regel icke på någon fullständig kritik av äldre problemställningar, ävenledes lämnas ingen i detalj gående historik över den forskning, till vars resultat mitt arbete ansluter sig (tolkningar av Bugge, Läffler, Magnus Olsen och v. Friesen). Till kolleger vid Lunds universitet, professorerna Emil Olson och Jöran Sahlgren samt docenten Ivar Lindquist (särskilt den förstnämnde), står jag i tacksamhetsskuld för råd och upplysningar.</footnote> skall huvudsakligen syssla med detta