emellertid, att alla namnen i det angivna svaret utom Freys äro antydande omskrivningar (noanamn). Man har därför anledning att räkna med, att även i detta fall en omskrivning förekommit, t. ex. faðir Freys eller faðir Frey (märk Freii, ej Freyr hos Amason) = Njord (jfr Skáldskaparmál 6). Sannolikt har Njord även på Island behållit sin runa. — Att döma av namnet Fjölnir (ev. även Feingur) bör en av de sex första runorna ha kunnat stå såsom symboliskt tecken för Oden. Fiolnir känna vi nämligen såsom ett i Eddan förekommande Odensnamn (se Grimnismal och Reginsmál). Det tecken inom utharkens första hexad, som mest otvunget låter förbinda sig med Oden, är den 3:e runan k vars namn (fisl. äss) hänsyftar på en representant för asagudarna. Att för vissa germaner Oden varit asaguden uaτ éξoχηv, framgår t. ex. av namnet Ansgar, egentligen 'asens (= Odens) spjut'. För västnordiska bönder stod däremot Tor såsom den främste asen. Här ha vi emellertid att göra med den uppfattning, som hysts av de runkunnige. För dem liksom för furstarna har tvivelsutan Oden varit den främste bland asar. Vi ha sålunda nått fram till besvarande av fyra bland frågorna: För den 2:a uthark-runan |> skall nämnas ett trollnamn, prumr eller präsir, för den 3:e ett Odensnamn *, sannolikt Fjölnir, för den 4:e ett Torsnamn, pundr, för den 6:e Freyr eller snarast faðir Freys (= Njord). — Återstå tvenne frågor: vem är l:a runans och vem är 5:e runans numen? Det ena skall vara pekkur (peckr), det andra Feingur, Bägge dessa namn känna vi från Eddan (Reginsmál och Grimnismal), angivna såsom Odensnamn (Fengry pekkr). Att Oden skulle ha förbundits med tre stycken runor i första hexaden, är dock en orimlighet. Liksom i fråga om pundr torde det förhålla sig så, att i Eddadikternas ramsor av Odensnamn även sådant inkommit, som varit omskrivande benämningar på andra nordiska gudar. En kompilator har för att göra den magiske gudens namnlista så imponerande som som möjligt lagt till en del, vars innebörd han ej tillfullo förstått. För att komma någon vart måste vi nu utgå från min 1 Om tretalsemblem (triskele etc.) såsom symboler för Oden jfr senast Jungner, Fornvännen, 1930, s. 68.