Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
i trappan, som ledde upp till vinden, och den sednare
sjelfva vindsgluggen, frän hvilken man hade en temligen
vidsträckt utsigt burtöfver den smala häradsvägen.
På denna väg syntes just nu, aflägsnaode sig från
fänriksbostället, fyra personer bärande en bår, öfverhöljd
med mörkt tyg, och i vårskymningen kunde det föremål,
som täckelset dolde, gerna ha tagits för en oformligt stor
likkista. Det var likväl icke så.
Båren innehöll endast ett gammalt klavér. Men i ordet
endast ligger stundom en hel volym, en hel roman, full
af rörande episoder.
Klaveret var aldra sista husgerådsartikeln som
bortfördes frän auktionen efter den aflidne fänriken. Men om
utvandringen af sängar, stolar och bord m. m. redan kostat
qväfda suckar, så voro likväl dessa suckar lätta som
sandkorn i jemförelse med dem, hvilka egnades klaveret, ty \i4
detta fästade den lilla familjen lika många heliga som stolta
minnen: det innefattade en ordentlig släktkrönika.
Enkefru Margareta Emerentia von Kühlens farmor —
hon, som sett verlden och derför alltid utgjort familjens
orakel — hade i sin ungdoms mest lysande dagar erhållit
meranämde instrument såsom fästmX)present. Men då
denna dam ej af himlen begåfvade? med någon dotter,
testa-menterade hon klaveret åt sin sonhustru, genom hvilken
händelse det från maskulina sidan koin till sista egarinnan
inom slägten, den sextonåriga fröken Blenda, som likväl
ej längre än under ett enda fattigt år egde lyckan att k«lla
det sitt.
Detta år hade dock varit fUllt tillräckligt att inviga
Blenda i alla klaverets hemligheter, hvilka troget gått från
mor till dotter.
Ofta hade fru Emerentia sagt till den d£ varande
presumtiva arftagerskan: Must der du nu sitter, Blenda Ä satt
jag och slog an det vackra ackompanjemanget till riddar
Kuno, då Sven Göran hviskade mig sitt frieri i örat; ocb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
