Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Men gråta var ju dock tillåtet vid den bittra tanken
att bon aldrig mer skulle få höra de ljufva toner, utom
hvilka sången om riddar Egbert Montabor gaf henne
endast ett halft nöje.
Nagra minuter sednare befunno sig de båda ensamma
fruntimren i den lilla kammare, som de gemensamt
bebodde och till hvars tarf]va anordning de sammanskrapat
allt hvad de kunnat ihopsöka efter förödelsen jemte de få
möbler, som fru Emerentia inropat vid auktionen.
"Nå, hvar är nu solen, goda mamma?" frågaie Blenda
med ett leende, som genombröt tårarna.
"Om du också icke får se fulla solen på en gång,
skall jag åtminstone visa dig en stor stråle, och den är
mer ön tillräcklig, tycker jag, att lifva ett sjunket mod."
uJag tror så med, ty jag är redan lifvad genom
nyfikenheten."
"Vackert, vackert, du lilla —man bör njuta långsamt!"
"Långsamt?" suckade Blenda.
"Just så, och medan du stillar din rörelse, så svara
mig på den frågan, om du någonsin sett mig fälla modet
mer än en enda gång i mitt lif, jag menar vid salig pappas
dödsbädd?"
"Ack, nej.. men mamma hör till
undantagsmenniskor-na, och jag mins ock hvad pappa så ofta sade."
"Hvad då?" frågade den goda frun med en min nog
förnöjd att lata ana det hon på förhand kände hvad hon
skulle få böra — men det finnes ord, hvilkas smekande
ljud alltid behaga örat
"Mångføldiga gånger sade pappa: ’Om du ej hade dina
vackra förhoppningar och präktiga drömmar, kära hustru,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
