- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
12

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sitt andra äktenskap — det första varade icke år och dag
— gifte sig till förmögenhet med sin rådman . . tänk bara,
kära barn, en rådman i Stockholm, det måtte väl vara
något det . . så blef hon ändå aldrig högfärdig mot inig
(nånå. han var icke adelsman heller såsom min gubbe),
utan skref mig till i långlig tid hvart och hvartannat år
tills hon på de sista alldeles upphörde."

"Och till henne vände mamma sig?"

"Ja, ty jag sade till mig sjelf: vore hon död, skulle
hon, som är så noga, bestämdt ha sagt till om
notifika<-tionskort till sitt eget kött och blod — vi fingo gudbevars
ordentligt sorgbref, när hennes andra man dog.. den förste,
kapten Blücber, hade förkommit på sjön, som var hans yrke."

"Ack, söta mamma, låt oss ej uppehålla oss med det
der! Mamma skref således?"

"Alldeles, och förtäljde om vårt djupa betryck och huru
vi ändå i gudsfruktan och undergifvenhet tackade Gud för
det vi kunde klara oss från skuld och kraf; och så sa’ jag:
’Kära hjertans, Regine Sofie, du som alltid varit klok, gif
oss stackars fruntimmer ett godt och förnuftigt råd! Min
dotter, hvars fagra ansigte är hennes minsta prydnad, är
en riktig liten arbetsmyra, och jag sjelf har gudskelof
förmåga att arbeta för två, så lefva kunna vi nog, om vi
komma på en ort, der arbete fins och arbete betalar sig;
och om du, värdaste syster, vill, så kan du visst vara oss
till gagn.’ Jag aktade mig väl att säga huru jag alltid
drömt om lycka och välstånd, bara vi kunde komma till
hufvudstaden, ty jag mindes att Regine Sofie mången gång
förebrått mig mina enfaldiga och narraktiga inbillningar,
såsom hon kallade dem."

"Och svaret?"

"Läs det sjelf!"

Med darrande hand tog Blenda brefvet, och då bon
sig deo raka, stela stilen och den stela öfverskriften: "Sy-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free