Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
som fru Emerentias sträfvan och glada lynne; och hor
fattigt man än lefde, var man ändå med kommissariens
och komministerns i kompani om den årliga afgiften för
böcker från närmsta lånbibliotek.
Och när efter några dagars romanfasiande ett stadigt
paket ankom, skulle man hafva sett moderns och dotterns
forskande blickar, medan salig fänriken försigtigt — till
besparande af segelgarnet —löste,i stället att skära
anknuten. Ändtligen ligger der herrligheten för öppen
dag—fruntimren kunna knappt andas af bäfvande förtjusning.
"Ha vi fått de böckerna vi begärde, min vän?" hördes
gemenligen då fru Emerentia yttra. "Är Naturmenniskan
med, är Arkadien med, är det Bortauktionerade Barnet med?"
Alltsammans, mor, alltsammans!" Och vidt och bredt
från början till slut, ända ned till de imponerande orden
"Tryckt hos Lindh i Örebro," läste fänriken hela titelbladet.
Med blyg röst frågade nu Blenda: "Är der ingen riddar»
roman, pappa?"
"Åhjo ... här ha vi ju Rudolph von Werdenberg."
Nu voro alla belåtna, ty om mamma och pappa helst
fröjdade sig åt la Fontaines Ömsom humoristiska och
idylliska familjmålningar, klappade dock aldrig Blendas hjerta
så hårdt som då fadern med sin uttrycksfulla röst läste de
vackra riddarböckerna, der tornérspel, mystiska hjeltar med
slutna hjelmar och borgfröknar, sömmande i guld och silke,
hvimlade om hvarandra med bakgrund af vindbryggor,
götiska torn, hemliga domstolar och framför allt dessa
tju-sande varelser, som nämdes kringvandrande trubadurer,
under hvilkas skepnad så ofla en förklädd älskare, stundom
en älskarinna, dolde sig.
Men vare sig nu att böckerna handlade om ftmilj- eller
riddarlifvet, kände sig dock den lilla slägten så fängslad —
fruntimren vid sina sakta surrande spinnrockshjul, som
tycktes gå af sig sjelfva, fänriken vid pipan och sitt
föreläsarekall — att eftermiddagen och aftonen flögo bort sum cd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
