Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
"Bestämdt! Riksdagsman skjutsar oss sjelf till
Wenersborg; och så fort jag lagt ett ord hos kommissarien
att han beställer oss plats, och dagen är bestämd, så
skrifver ]ag till Regi ne Sofie att bon är oss till mötes i del
främmande landet."
Det uppstod ett ögonblicks tystnad.
Fru Emerentia var beredd på allt annat: bon väntade
sig att få höra utrop af förtjusning och beundran öfVer
den verksamhet hon utvecklat.
"Tror du ej mina ord, mitt barn — tror du ej på din
egen lycka?"
"Jo, jag tror, men . . . förlåt mig, mamma!" Och
med ett uttryck af ångest och rörande smärta hopknäppte
Blenda sina händer, i det hon till modern böjde en blick,
hvari tårar glindrade.
"Men, flicka, hvad är åt dig?"
"Jag är rädd!"
"Rädd — för hvad då . . under Guds beskydd och din
mors ?"
"För mig sjelf."
Fru Emerentia såg en smula brydd ut. "Huru?"
"Jag vet icke hvad som är åt mig — jag är icke så
som förut. I går afton glömde jag fyra saker, som jag
först nu påminner mig."
"Låt böra hvilka de voro? Du hade ]u dessutom
hufvudet så ftillt, stackars barn, att du stort icke kunde
länka på något."
"Åh jo, jag kunde nog tänka på något: jag har
varit så ... så förnäm i mina drömmar, både sofvande och
vakande. Jag har . . men jag blygs att tänka på det. Allt
detta kan icke vara ratt, efter det kommit mig att fela så
mycket."
"Nå, kom då till bekännelsen om dina fel!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
