Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Hvad beträffar vara damers lynne vid denna stora
Vändpunkt, måste vi sanningsenligt tillstå att det hos
ingen var så färgrikt som då vi lemnade dem — icke att
den värda frun en sekund tviflade på att allting till slut
skulle gu förträffligt, eller att Blenda med något slags missmod
emotsåg det trägna arbetslif, som väntade henne, ty det
biefve nog afbrutet af en och annan oförutsedd
tilldragelse; men afskedet från makens och faderns graf, äfvensom
från det lilla hem, der de så länge lefvat lyckliga, hade —
i förening med den sedan föregående natt uthållande
stormen — nedstämt sinnena, isynnerhet som ingen af dem
kunde hoppas att bli hjeltinna på sjön.
Riksdagsman hade föreslagit sina gamla grannar att
taga in i hans bekanta qvarter, men fru Emerentia va/
alltför mån om sin värdighet att bifalla något dylikt.
En adelsdam med sin dotter kommande ut från ett
näringsställe — omöjligt! Om ångbåts-sällskapet finge se en
dylik syn, skulle ingen vilja stiga upp för de nya gästerna.
Nej, på "stora värdshuset" måste man hetas bo, och
en kopp kaffe, för skams skull, var allt som behöfde tagas.
Rummet betaltes icke, hade kommissarien sagt, då man pj
låg der.
Vagnen stannade alltså utanför riksdagsmans qvarter,
der sakerna lemnades, för att af honom föras om bord,
hvaremot fruntimren af den hedersmannen, som var
hemmastadd i staden, visades först till en "hattfru," bos
hvilken de förnyade sina hufvudbonåder, och sedan till
gäst-gifvaregården, der de erhöllo ett rum en trappa upp
innanför den stora danssalen, en lokal, dén de troligen icke
tått iillgodoiyota, om de inträdt i sina grårutiga
bomulls-"kråkor" och gamla reskappor. Men Blenda var så
förtjusande i sin nya välsydda sorgklädning, sin lilla moderna
balmhatt med det fladdrande svarta krusfloret, och de mjuka
blonda lockarna framsmygande Öfver kinden, att ingen
kunde emotstå det behagliga inflytande, som hon ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
