- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
34

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

"Och officer kantänka?"

"Om jag det vek — ban är klädd sora vanligt folk,
fast mycket fin."

Jungfrun gjorde na en min, som tycktes tillkännage
att hon ansåg sig hafva till öfverflöd tillfredsställt de
resandes nyfikenhet, och var just på väg att aflägsna sig, då
Blenda, som under hela samtalet stätt tyst vid fönstret,
blygt inföll: "Hvilka bo här mer?"

"Åh, vi ha hela hotel v o 1 é — en ryss, som di
säger lär vara furste, två stycken engelsmän och en bel
hop herrar och fruntimmer, som ska gå med ångbåten till
Stockholm."

Men efter dessa bålstora upplysningar försvann också
den upptagna värdshusjungfrun.

Hennes nåd v. Kühlen tyckte sig i närvarande stund
vara i ungefär samiua belägenhet som en dam, hvilken står
i valet och q\alet angående den paryr, hon ärnar välja for
en stor fest. Hon var fullt säker att både den ryska
fursten, de engelska "lorderna" — de kunde ej vara mindre,
men det var möjligt att de voro hertigar — och den rike
skånske grefven skulle blifva kära i Blenda, endast de finge
se henne, och den omständigheten berodde af slumpen,
hvilken kanske fogade så, att de allesammans skulle gå på
ångbåten . . . Men här ville de ?tora förhoppningarna
nästan q säf. a henne.

"Mamma är så tyst — hvad tänker mamma på?"

"Jag sitter och småfunderar för mig sjelf, du lilla! Jag
erinrar mig beskrifningen på ett slott, der det omtalas att
det fans rum af renaste marmor, med springbrunnar och
de gudomligaste blommor, och af sådan ovanlig
byggnadskonst, att allt var liksom fortrolladt, och jag tror — fast
jag jcke precist kan säga det —• att det fans sina tre eller
fyra hundra rum i det slottet."

"Åh, jag i. in;: det var ju ett mohriskt slott!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free