Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
evighet något sådant händt, om vi blifvit qvar på
bostället . . ."
uNej, aldrig!"
ttMen jag märker att ban vilt uppträda inkognito —
nå, dét är ingenting ondt i det; och de der råden, som
naturligtvis vörå ganska välmenta, ehuru helt och hållet
öfverflödiga, härledde sig af intet annat än . . du begriper?"
"Än af hvad?"
"Kors, svartsjuka, vet jag — fruktan att dn skall ta
emot någon annans hyllning. Sådant der är lätt att förslå."
Blenda skakade på hufvudet. "Jag tror att ban
menade något mycket bättre. Dessutom talade ban ej ett ord
om återseende."
"Hvad var det att tala om, som faller af sig sjelft!"
"Mamma tror då. . ."
"Jag säger jag, att ban blef kär i dig, i samma minut
som han fick se dig. Och vet du hvad?"
Blenda teg naturligtvis.
"Riksdagsman hade något att tala om för mig — det
var det som gjorde uppehållet."
"Riksdagsman — hvad kunde väl det han hade att säga
ba för sammanhang med grefven?*4
"Det far du straxt höra. När han gick ifrån oss, stod
samme herre qvar vid porten som stod der, då \i gingo
upp — du vet ju att det var grefven?"
"Ja visst!"
"Nå, ser du nu, när riksdagsman kom ut, frågade den
främmande hvilka de begge fruntimren voro, och när han
fick veta det . .
"Hvad då?"
. . . "röjde han så påtagligt både öfverraskning och
nöje, att gubben Lars i sin enfald frågade honom om han
kände oss . . . naturligtvis begrep icke riksdagsman att
både Öfverraskningen och nnjet kom deraf att grefven icke
väntade sig att fa höra det vi voro adelsdamer. Emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
