Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
bar sina lastboningar deromkring, si att de, som råkat i
bekantskap, gå tillsammans fin bos den ene ocb än bos
den andre. Se, tockna der nöjen äro anständiga för ungt
folk. Ocb jag har skrifvit ett par ord till Henriette att vi
komma ut i morgon middag."
Vid denna nyhet glänste fru Emerentia* ögon af glädje.
"Äro vi bara riktigt sa med kläder, att vi ulan skam
för dig kunna vara med: lilla kusin Henriette är så . .
så . . ."
"Bry dig icke om henne — hon är icke så illa, Distan
hon har något högmod och en styf nacke."
"Jo jo!"
"Men min nacke är likså styf, det vet hon. För
resten, om bon är klädd som en docka på modjurnalen, si
är det en sak som blir mellan henne och hennes man. Du
och Blenda klä’ er efter era omständigheter."
"Det är sant" — en lätt suck sammanflöt med orden.
"Jag lagar väl i alla felt att du får dig en snygg
sorg-mössa, och så lånar du min ena svarta silkesshal. Innan
vi resa i morgon, skall jag tala ett par ord med barnet —
jag har kanske något åt henne också. Och farväl med
dig nu . . Glöm icke alt tacka Gud för det du har din
vresiga gamla syster som tar dig under armarna!"
"Det lär jag, min själ, fi svårt att glömma!"
mumlade fru Emerentia inom sig, men hennes goda hjerta
förebrådde henne straxt den lilla bitterhet, som låg i meningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
