Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
emellertid vunne hon förmånen att observera ocb lära, utan
att blottställa sig för några misstag.
"Vi vänta inga andra" — svarade Henriette sin
svärmor — "än de som höra till vår vanliga sällskapskrets
bärute under sommarn."
"Vet jag hvilka det ärr
"Sidenkramhandlanden Lorens känner mamma..
Hall-bergs likaså, tror jag«.
"Jaså, hökarns ?"
"Ja, rika hökare Hallbergs . . Se’n ba vi
spegelfàbri-fcör Lundgrens, hofirättsrådet Ahlstens och.. låt mig se . .
kanske kommer också hattstofferare Cederlunds, slagtare
Briihns och gamla öfVerstinnan Wollsmidt, hvilken är
liksom en oldmor för oss alla."
"Än kammarjunkaren, kära du, du glömmer honom!"
Inföll Patrik.
"Hvem är det?" frågade mnijiin^
"Öfverstinnans son. Han är ute ett par gånger i veckan,
och nästan alltid kommer han hit och sjunger med
Henriette."
"Kanske mamma befhller att vi servera kaffet ?" inföll
unga frun, uppstigande. "Det är visst det enda feom sätter
lif i oss!"
Den aristokratiska fru Emerentia stafvade emellertid
inom sig på den besynnerliga sammansättningen af gäster^
nas rang.
Hon var van vid landsortens trånga åsigter ocb
kunde i sitt lif icke begripa hur en hökare, en hattstofferare
— denna titel togs efter bokstafven — och ännu värre en
slagtare kunde komma i sällskap med öfversttonor,
kammarjunkare och hofrättsråder. Den värda frun hade väl
förut hört omtalas penningens makt, men aldrig hade hon
inbillat sig att den vore i stånd att åstadkomma slika
underverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
