Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
"Du lemnade ju sjelf måttet!"
"Ah, prata ej om mått!"
uSe så, Henriette!u
"Skulle man ej kanka gåselank med dethär intressanta
sällskapet, som du behagat påtruga mig, så kunde jag haft.
droskan — men en annan gäng . . en annan gång!*
"Söta du, någon torde höra oss!u
ttAn se’n?tt
wÄn se’nltt
Den beskedlige* tålmodige Patrik tog sig den fribeten
?tt genom en begriplig pantomim med hufvudet fullständiga
den upprepade meningen.
"Jag undrar just i alla fall, hvem som skulle höra?
Den der sliskige, odräglige kammarjunkaren — jag tagej
alldeles icke vidare emot den karlen — slår ju sina
krum-bugter för den tokan, som jag aldrig .mer går i sällskap
med, så mycket du vet . . . oph hennes n|d — min gud,
man k*n skratta sig förderfvad åt en sådan nåd!"
Här afbröts Henriette just af nåden sjelf, som i sin
oskuld förklarade att bon var både förtjust och tacksam
öfver den stora, innerliga vänskap, som den söta, snälla
Henriette visade henne, en yttring, hvari Blenda lifligt
instämde, under det hon med en viss häftighet drog sig åt
Henriettes sida, lemnande kammarjunkaren belt ocb hållet
ät mamma.
Men hvad helst Blenda nu viHe företaga, var det
fåfängt att söka återvinna en ynnest, som bon redan förut
egde i ringaste möjliga grad.
Under bela hemvägen fick man ej ett ord af Henriette.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
