Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Jordiska, och utan »I! fråga var det en lycklig idé,
isynnerhet som förlaget icke är så särdeles kostsamt."
"Men hvad skall jag göra, om det blir så motigt att
ingen söm kan erhållas?4
"Jo, vet du, jag bar för den händelsen en annan plan
i görningen."
"Hvilken då?"
"Det faller mig in att du med din talang i ritning —
ty det var då en riktigt grundlig undervisning pappa gaf
dig — att du, säger jag, kan annonsera om att ta emot min*
dre barn."
’Tycker manma det?"
"Det tycker jag visst: på det sättet får man bekant»
skap med föräldrarna, oeh bekantskaper, kära du, det ar
alltid hufvudsaken."
"Men . ."
"Tyst, tyst med dina men: sådana taflor som du ritar,
med de sötaste sjöar, träd och små hundar, duga nog för
barnungar att göra efter — således är den saken bestämd."
Blenda ville ytterligare försöka några små
invändningar, men det var omöjligt att betaga fru Emerentia hennes
Öfvertygelse och hennes mod, hvilket sednare betydligt
un-derbjelptes af vissheten att man med egandet af skinkan,
smörbyttorna ocb osten — hvilket allt ännu fiinns i behåll
— kunde trotsa en hel hop missöden.
Blendas mod var på intet sätt jemförligt med hennes
mors. Men exemplets makt verkade dock lycklig’.
På vägen från nya kyrkogården gingo följande afton
tvenne sorgklädda fruntimmer med näsduken för de tåf»
dränkta ögonen. Det var fru Emerentia och hennes dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
