Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Icke ha så förnäma sömmerskor . . . Fröken . . kam-inka!
Förmodligen från landsorlen? Till Stockholm skola de då
alla, antingen det bar eller brister: der skär man guld med
täljknivar. Men det nr nog annat .slag!*
Blendas hjerta svällde af harm: hon kände tårarna
stiga sig i ögonen, men var likväl nog lycklig att kunna
återhålla dem.
Skyndsamt vände hon ryggen till de gamla
mamsellerna, som hade så godt om de fattigas välsignelser, och
ställde kosan till det hus, dit hon blifvit anvisad for
musiklektionerna.
Då bon kom upp för första trappan i det ståtliga
huset och fick syn på den eleganta klocksträngen, visitladan
och det blankpolerade låset, bad hon i hast en varm bön
att den, som bodde inom en så lysande utsida, måtte vara
mildare stämd än mamsellerna, till hvilka hon kommit
genom en portsång lika dyster och otreflig som de sjelfva.
Med en rörelse af obeskriflig fruktan att åter blifva
tillbakavisad, ringde hon på klockan.
Efter en stunds väntan, väl behöflig att stilla Blendas
OTOliga hjertklappning, öppnades dörren af en jungfru,
hvil-fceø, innan vår fröken hunnit säga ett ord, hell obesvärad
yttrade:
"År det mamsell, som emottagit nådig fruns biljett?"
Blenda bejakade frågan.
"Var gud och slig in i salen så länge — nådig frun
kommer straxt ut."
Blenda satte sig att vänta.
Under tiden besåg hon med Intresserad
uppmärksamhet de många taflor, som prydde väggarna, ett nöje som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
