Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Jag kan nu se bonom gi förbi, uiaa øU det rdr mig-det
minsta, inen jag kan ej höra ens fotstegen af den, som . .
som försmådde mig, utan att jag vill qväfvas . . . Dock,
ban skall slippa se den eländiga svaghet, som kanske just
var största skälet till hans resa!"
I detta ögonblick öppnades salsdörren, ocb in i det
prydliga förmak, der Henriette satt, inträdde jemte Patrik
en statlig ocb välväxt karl med ett något blekt, men
intagande ansigte. Den lediga ocb behagfulla värdighet, som
utmärkte denne person, afstack skarpt mot Patriks platta,
beskedliga figur; och lika mycket afstack bans enkla, men
utsökta klädsel mot den smaklösa grannlåten i Patriks,
hvilken icke ens sjelfva sorgdrägten efter salig mamma
kunde hindra att bära blixtrande kråsnålar jemte guldkedja
pä snedd öfver västen, ocb ba hela toiletten skuren efter
mod-jurnalen, ett fodral, i hvilket likväl hans knubbiga kropp
icke riktigt ville passa.
Med en lätt och broderlig förtroligbet gick den här
presenterade verklige kusin Johan fram och omfamnade
sin svägerska, som, oaktadt allt hvad bon föresatt sig att
säga, ej fick öfver sina läppar mer än det enda ordet:
"Välkommen!"
"Tack!" sade Johan, i det han hastigt, men innerligt
tryckte en kyss på Henriettes band. "Välkomsthelsningeo
är mig så mycket dyrbarare, sedan ingen annan numera
uttalar den."
Han tystnade och förde handen Öfver ögonen, hvilkas
mörka glans skymdes af en svällande tår.
"Men det är sant", tillade han strart derefter, då ingen
egde mod att svara på den sorgliga häntydningen, "det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
