- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
207

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

207

att jag gerna skulle ta er hem till mig begge två, om. . .
det inte vore omöjligt . . . Nå, lilla kusin Blenda, bur står
det till med helsan och kärleken ?"

"Jag är frisk som ett vinterny och glad som en lös*
släppt lågel, ty vi ha fatt löfle om fullt upp med arbete
och stor arbetslön. Och se’n så" . . . Blenda nickade med
sitt lilla täcka hufvud såsom hon brukade göra, då hon
ville lägga vigt på sina ord.

"Och hvad se’n?"

"Jag vet icke rätt om jag bör tala om det som händt?"

Hon såg på mamma.

"kh, något k&n du gerna säga I Kusin Patrik menar oss
så väl och deltager i din lycka . . tala du, kära barn!"

"För katten4 är här någon lycka å färde — den är jag
nyfiken att höra!"

"En gammal vördnadsvärd fru", återtog Blenda, "har
hört talas om oss och sjelf sökt upp oss. Hon ger mig
60 riksdaler i qvartulet — och har redan gifvit mig det
första — for det jag några timmar hvar eftermiddag läser
högt för henne. Och så — ja, det är riktigt sant — har
hon en god vän, som är musik- och sånglärare, och hon
örnar låta mig ta lektioner för honom."

"Ser man på: sådana der lyckträflfcr, det må jag medge,
växa icke pä träd! Men det var ändå en mensklig sak —
jag tänkte att det var fråga om ett parti jag . . . nej se,
så hon rodnar . , det göra flickorna alltid, när en talar om
kärlek och giftas."

Fru Emerentia var på väg alt gifva vika för sitt eget
meddelelsebehof och låta Patrik få en vink om att han icke
så alldeles misstog sig, då en orolig blick från Blenda er*
in råde henne att grefvens intressen och hemligheter voro
för vigtiga att blottställas. Det kostade dock storligen på
henne att icke få öppna den minsta flik af dessa hemlig*
heter, men hon var bjeltemodig, sväljde och teg,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free