Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
nom en förnuftig läsning kunna bedömma sig sjelf, på väg
att blifva ett mönster af förstånd, ja, att blifva sjelfva
"Elise eller Qvinnan i sin fullkomlighet" (någon smula
romantik måste nödvändigt vara med) . . . Men ehuru hon
stod på väg till så mycket godt, gret bon dock sina
"modiga" tårar i tysthet, ty nu var hennes greflige älskare
hårdare än Leicester — det hade visst aldrig varit så lång
tid emellan de tillfallen, då han lät Amy Robsart höra af
sig — och äfven en engels, ja, till och meden erke-engels
tålamod kunde under ett sådant prof slutligen brista.
Blenda hade glömt att bon förut fått vänta vida längre
på hans återseende.
Ändtligen’hade vår hjeltinnas goda stjerna
barmhertighet med henne ocb skickade henne en liten stråle,
tillräcklig att öfvertyga henne del hon haft orätt i att anse 9ig
helt och hållet öfvergifven.
Det var en afton, då hon som vanligt lemnade sin
goda fru. Hon hade kommit till slutet af Enkhusgränden
och skulle just passera Packartorget, då en person, som
bär syntes afvakta hennes ankomst, försigtigt nalkades,
välförståendes på behörigt roman-maner insvept i en vid
och mörk kappa, med hvilken nämde figur fullständigt
draperat sig.
"Nå", var Blenda på väg att utbrista, "till slut bänder
ändå något! Det är han — det är afgjordt ... ban ser
sig omkring .... jag förstår: han vill låta vaktmästaren
gå förbi med lyktan . . Ack, så häftigt mitt hjerta
klappar — blott på det skulle jag känna igen honom."
Den hemlighetsfulle vandraren syntes verkligen bafVa
väntat vaktmästarens aflägsnande, ty så snart denne fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
